Bo gratis hos oss
Om du vågar får du bo gratis hos oss i vårt rum 104.
Erbjudandet gäller 1 natt, högst 2 personer.
I rummet ingår 2 tältsängar, egen toalett och dusch. Ingen Tv finns på rummet.
Ring och boka på 0270-73570
Historia
Citat ur Hälsinge Kuriren
"Stadshotellet i Söderhamn har 78 rum heter det i alla officiella sammanhang. Men det är fel. Det finns 79.
Rum 104 är stängt sedan mer än 10 år tillbaka och idag går rummet egentligen inte att öppna ens med hotellchefens huvudnyckel.
Enligt skrönorna handlar allt om källarmästare Karl-Emil som någon gång på 1920 eller 1930-talet dog i tjänsten i Stadshotellets kök på andra våningen. Under ligger rum 104. Rum 104 ska vara speciellt utsatt. Så utsatt att städerskan vägrade att ens gå in där på 1980-talet. Det slutade med att rummet togs ur bruk och när hotellet renoverades 1996 hoppade man över rum 104. Rummet bommades igen och fick istället hysa gamla räkenskapsböcker från början av 1900-talet.
" I en byrå ligger en kapital-bok från 1911. På bordet intill sängen står ett stearinljus och en gammal tick-tackande väckarklocka, när jag pillar på den upptäcker jag att den saknar visaren som anger när det är dax för väckning. Fotograf Nilsson gör sitt jobb, innan han ska gå hem säger han på skämt: Ge dig tillkänna Karl-Emil, vi skrattar gott. I samma stund stannar klocka
"......Efter en stund känner jag dåsigheten komma smygande, då ringer väckarklockan! Helt omotiverat, den saknar ju t om väckningsvisaren! Efter några sekunder tystnar klockan av sig själv..."
Citat ur Året Runt
Eftersom jag normalt sover tungt som en stock placerar jag en intervjubandspelare på bordet intill sängen och trycker på on-knappen.
Jag slår nöjt igen ögeonen och somar bums. Plötsligt upplever jag hur NÅGON SPRINGER ÖVER RUMMET, RAKT ÖVER MIN HUVUDKUDDE! Jag flyger upp, klarvaken, vad var det? Sneglar på armbandssuret som visar 03.45.
På morgonen lyssnar vi på bandinspelningen. Först hörs mest bara snarkaningar sedan kommer ljuden som får mig att hoppa till ordentligt.
KA-TOCK KA-TOCK KA-TOCK. Som snabba fotsteg?
Fotografen får också lyssna, vi bestämmer oss för att försöka frambringa samma ljud igen, men hur vi än väsnas och lever om är det inget som låter KA-TOCK. Mycket mystiskt, var det Karl-Emil som spelade oss ett spratt??
Skulle du våga sova i rum 104?